SportAdmin använder Cookies för att förbättra din användarupplevelse. Genom att klicka på Jag Godkänner tillåter du detta. Här kan du läsa mer om cookies och hur SportAdmin använder dem.
Egen lokal på Diabasvägen

Grundplåten på 50.000 kr fick vi av Arne & Maja Sandbergs stiftelse. Under 1995 utforskade vi bl a alternativet att skapa ett budohus i centrala Skövde samt kollade upp en stor gammal gruva som finns insprängd i berget Billingen vid Skövde. Idén med ett Budohus föll och blev ingenting  med även om det fanns ett stort intresse hos alla budoklubbar i stan. Detta på grund av att många klubbar inte hade råd att investera dessa pengar. Gruvan som hade varit mycket cool då takhöjden var över 10 meter föll på att det hade kostat oss alldeles för mycket tid och material att bygga upp något som liknar en dojo och omklädningsrum samt att isolera detta från fukt och kyla.

 

På hösten 1995, efter flera klubbmöten, styrelsemöten och besök på olika lediga lokaler runt om i staden, beslöt styrelsen att köpa en fastighet för den då smått astronomiska summan 830.000 kr. Fastigheten vi köpte var en gammal kontorsbyggnad tillhörande fd Rockwool, som användes till ordermottagning samt datakurser mot slutet. Den hade många småkontor i byggnaden och det mesta var redan mer eller mindre installerat. Ändå gick en kvarts miljon åt till att bygga om fastigheten.


Vi hade lyckats spara halva beloppet och resterande fick vi ta ett lån på. Huset och lånet står på föreningen, dvs ingen behövde gå i personlig borgen för lånet. Vår förening har gott rykte i Skövde och banken trodde att vi skulle klara av saken utan några större problem. Likväl ansåg kommunen att vi var seriösa samt bra för stadens aktivitetsutbud och vi fick ett bidrag från dem samt ett Anläggningsbidrag från RF. 

 

Efter tre månader, 4.000 arbetstimmar och många roliga minnen har vi idag två dojos (en med gymnastikgolv, den andra med mattor), rejäla omklädningsrum samt en gemensam bastu. Till detta tillkommer ett stort klubbrum och ett mindre kansli. 


Källaren löper under halva huset. Vi arkiverar där Västergötlands Budoförbunds och Swedish Karate Kyokushins papper.

 

Vi kan också träna utomhus på två fotbollsplaner precis utanför dojon. Dessa ägs av kommunen/ Paroc men används sällan av utomstående. 

 

Invigningen av de nya lokalerna skedde den 10 februari 1996 med öppet hus. Familj, vänner, inbjudna från kommunen, banken och lokala föreningar beskådade våra fina lokaler och fick se en reportoar av vårt utbud. Sista veckan innan invigningen kommer vi att minnas så länge vi lever. Det var ett trött men glatt litet gäng som jobbade dygnet runt för att få ordning på allting och sista penseldraget målades omkring 05:30 samma dag som invigningen skulle gå av stapeln. Egentligen är det ganska härligt att budon är gränsöverstigande gällande hudfärg, religion, yrken mm. Under bygget hittade vi medlemmar/ vänner som var snickare, elektriker, vvs, målare, byggare, planerare, organisatörer och vanliga glada lekmän.


Månaden innan invigningen hade vi fått flytta ut från våra gamla lokaler och meningen var väl att detta skulle innebära ett träningsuppehåll men som alla andra karatekas var vi envisa och ville hålla uppe våra kunskaper, så vi tränade på kvällarna i skenet av bygglampor och i doften av målarfärg, golvlim och tapetklister.

Tyvärr så hamnade karaten i en svacka efter bygget. Många av de ’gamla’ brände ut sig och tog ledigt. Tai chin fick dock en bra uppsving med de nya lokalerna och då gruppen bestod av en blandning av gamla karatekas och nytt fräscht blod kom de direkt in i gemenskapen.  


2002 vann vi en hel miljon på Bingolotto med anledning av en osåld lott. Vi ville bygga ut med en tredje dojo och skaffade fram ritningar för detta. För att möjliggöra sådan utbyggnad fick vi först göra ombyggnation. Det innebar att vi 2005-2006 flyttade entren, snyggade till klubbrummet, tog fram ett nytt rum för kansliet mm på andra våningen och fixade nya toaletter. Vi fixade golvvärme från entrén fram till toaletterna. Nettokostnaden hamnade på närmare en halv miljon.


2007-2008 bytte vi ut alla fönster, byggde stereoskåpet och byggde till en veranda till en nettokostnad om 140 000 kr.


2009 målade vi om båda dojon i härlig röd färg. Vi satte upp en spegelvägg i stora dojon. Vi köpte in ett förråd som fick stå ute i trädgården. Vi bytte värmesystemet till luft-vatten. Nettokostnad 216 000 kr.


2012 var det dags att byta ut gatubelysningen eftersom vi som markägare är ansvariga för dessa. Klubben behövde endast betala för materialet om 11 000 kr. 


2013 var det dags att fräscha upp omklädningsrummen och duscharna genom att kakla väggar och golv. Vi drog golvvärme till tjejernas omklädningsrum. Nettokostnad 187 000 kr.


2016 gjorde vi färdigt tjejernas omklädningsrum genom målning samtidigt som stora dojons tak målades. Nettokostnad 51 000 kr.


Kyokushin till Skövde, bildandet av föreningen och tillkomsten av tai chin

Kyokushin kom till Skövde 1979 med Peter Kuntzl. Han hade tränat i Umeå tidigare då han läste till till läkare. Efter att han avslutat sina studier i norr flyttade han söderut och tog så med sig sitt intresse för karaten. Peter fick bra stöd av sensei Marshall McDonaugh vid uppstarten av föreningen och tillsammans med dåvarande Skövde Judoklubb bildades Skövde Budoklubb. Träningen skedde till en början i hyrda gemensamma lokaler men många starka viljor inom båda budoarterna gjorde att vi efter några år valde att gå skilda vägar.

 

Vår förening, IF SKK, bildades 1985 och den högst graderade var Peter som hade 4e kyu. Trots att vi hade ett par gulbälten samt ytterligare några fler blåbälten kändes denna grad, 4 kyu, ouppnåeligt.

 

I och med splittringen från judoklubben fick vi nu tillgång till vår träningslokal sju dagar i veckan och detta ledde till att vi med optimism och framåtanda bestämde oss för att starta med barngrupper (8-12 år) och vissa terminer, då trycket var högt, även tonårsgrupper (12-15 år). Resultatet av denna spirande optimism blev att vi under veckan hade 12-13 träningstillfällen som naturligtvis krävde instruktörer. Vår policy, som gäller även idag, blev att alla som ville fick hålla träningar. Först fick man vara hjälptränare och sedan fick man hålla egna grupper. Klubben betalade även avgiften för alla som ville gå ledarskapsutbildningar mm, kurser som klubben senare kunde dra nytta av.

I samband med splittringen och turbulensen däromkring slutade många av de högre graderade (dvs gul- och blåbälten). De som var kvar, vit- och blåbälten, fick börja hålla nybörjarträningar bara efter ett halvårs/års träning. I mitten och slutet av 80-talet upplevde vi liksom många andra klubbar den stora karateboomen och det var alltid fullt i dojon vid nybörjarstart.


Fortbildning skedde genom deltagande på läger och tävlingar. På den tiden var det obligatorisk att delta i Karatesektionens (inom Svenska Budoförbundet) instruktörsutbildning för att bli licensierad.

Ur konkurrenssynpunkt såg vi till att alltid ha licensierade instruktörer på vår förening.

 

I ett tidigt skede bestämdes att klubben skulle vara helt ideellt. Detta innebär hos oss att ALLA betalar in sin träningsavgift samt att ingen får ersättning för sitt arbete. Däremot så ordnas det aktivitetsdagar typ paintball och bowling och då står klubben för en större del av kostnaderna för de personer som har ställt upp under terminen som funktionärer, tränare, ledare och/eller deltagit på arbetsdagar mm.

 

För att avlasta tränarna och för att höja den tekniska kunskapen tog klubben ett strategiskt beslut och börja hyra in många duktiga karatekas från runt om i landet. Vissa höll veckoläger (Marshall McDonaugh, Lloyd Payne, Stephen Jones, Michael Söderkvist, Håkan Nygren, Howard Collins, Miriam Draxler, Ylva Wickberg, Tobbe Gozzi fd. Östling, Mikael Mattsson, Per-Erik Svensson, Torbjörn Browall) medan andra kom regelbundet under terminerna (Klas Eliasson, Jojje Stankovic, Jonas Sjödin fd. Johansson, Stefan Jonsson, Kent-Ove Olsson, Mikael Andersson, Magnus Hansen) och några bodde tom i Skövde och hjälpte klubben på det sättet (Lars Kalek, Camilla Bolin fd. Wigardtsson). Klubben är tacksam för allas hjälp under årens lopp. J

Idag är 4e kyu fortfarande en respekterad grad, men den graden liksom de högre graderna går att nå om man brinner för karaten. Och brinner gör man ju så länge det är kul.


1991 fick vi upp ögonen för tai chi chuan. Till en början utbildade vi flera redan aktiva karatekas i denna konst för att sedan kunna starta kurser för dem som inte redan hörde till klubben. 

Intresset var större än väntat men tyvärr fick kurserna hållas i kommunens gymnastiksalar då det ej fanns attraktiva tider på klubben. Vi bestämde oss dock för att detta var något vi skulle satsa på även i framtiden och idén att skaffa en egen större lokal tog fart och klubben började spara pengar. 

Tyvärr så hamnade karaten i en svacka efter bygget. Många av de ’gamla’ brände ut sig och tog ledigt. Tai chin fick dock en bra uppsving med de nya lokalerna och då gruppen bestod av en blandning av gamla karatekas och nytt fräscht blod kom de direkt in i gemenskapen.